Jobbig tanke
Jag har nu bara ca fem månader kvar av min föräldrarledighet. "Bara" kanske vissa tänker nu men det är verkligen BARA...Varje dag, varje vecka går så fort så snart är det dags för mej att lämna Line hemma med Petter och gå till jobbet. Jag kan inte föreställa mej hur det kommer kännas men när jag tänker på det så får jag ont i magen. Att jobba i sej känns okej, jag saknar ju jobbet ibland, barnen, kollegorna, ja det mesta...men att inte vara med Line hela dagarna...det känns så förjävligt! Hur ska jag överleva??????????
Jag försöker verkligen njuta nu av varje sekund med Line och jag hoppas att det kommer bli bra när det väl är dags precis som de flesta säger. Men tänk om jag inte är redo?????????
Igår var jag iallafall till jobbet och hälsade på. Barnen blev så glada när de såg mej. En pojke blev så glad att han sprang in till de vuxna och skrek "Mari är här, Mari är här"! Sen kom han ut igen och gav mej en stor kram. Känns naturligtvis bra i hjärtat! Line tyckte det var spännande med alla leksaker och alla barn som kom för att titta och peta på henne.
Idag var vi och fikade med Linda, Maja och Helen!!!